Vattenledningsnätet - livslängd

roer_laecka

Kan olika rörmaterial ha olika livslängd och är det alltid själva rören som är problemet? Kent Alm delar med sig av sina tankar kring detta. Vi vill gärna veta vad du tycker - skriv en kommentar och diskutera nedan!

Ända sedan den stora utbyggnaden av VA-ledningsnäten började i mitten av förra århundradet har man funderat över den tekniska livslängden för ledningarna. I särskilt hög grad gällde detta för vattenledningsnätet. Utan att ha något egentligt underlag för sina åsikter talade man då om en tidsrymd av 50 á 60 år. Teoretiskt lagda personer såg framför sig att man så småningom skulle komma att genomföra en ombyggnad i åldersordning.

Tack vare att man nu sedan länge har bokfört vad som händer och sker på ledningsnätet i databaser inser de flesta av oss att detta inte är någon lyckad strategi. Man har förstått att det är en mängd andra faktorer som styr ordningsföljden i förnyelsearbetet. Likafullt ser man då och då försök att introducera nya strategier som bygger på teoretisk livslängd hos rören.

Men finns det något egentligt underlag för sådana tankar?

Man funderar på om olika rörmaterial kan ha olika livslängd. Och visst finns det skillnader i det här avseendet. Förr i tiden använde man ofta galvaniserade stålrör till servisledningar. Sådana rör drabbas förr eller senare av korrosion och har nog nu i stor utsträckning ersatts av polyetenrör. Huvudledningarna utgjordes i stor utsträckning av gjutjärn eller segjärn. Huruvida dessa drabbas av korrosionsskador beror dock inte enbart av tiden. Här gäller det att det vatten som distribueras har kalk-/kolsyrejämvikt, så att ett inre rostskyddsskikt har kunnat utbildas. Det är också fråga om att ledningen kan omges av surt grundvatten, vilket kan medverka till yttre korrosion.

Senare tiders plaströr rostar ju inte, men kan ibland åldras till följd av andra faktorer. Jag har själv noterat att PVC-rör kan bli spröda, särskilt om ledningen utsätts för frekventa tryckslag eller andra mekaniska rörelser. Möjligen gäller samma sak för polyetenrör, men där kan jag inte peka på några egna iakttagelser.

Egentligen är det nog så att ett vattenledningsrör under ideala förhållanden har en betydande livslängd, förmodligen uppemot 200 år. Men för markförlagda ledningar är inte förhållandena ideala. Vi har ju sådant som grundförhållanden, trafiklast, vattenkvalitet och tryckslag som kan bli helt avgörande för ledningens livslängd. Därför är det tacksamt att kunna använda de erfarenheter man bokfört i VA-banken. När man genomför en statusvärdering kan man få en god uppfattning om vilka sträckor som egentligen är mest utsatta för återkommande problem. Detta är långt ifrån alltid de äldsta ledningarna.

Är det alltid själva rören som är problemet?roer

Särskilt när man är ute efter att hitta mindre läckage inser man att de svaga punkterna i systemet ofta är sådana saker som fogar, servisanslutningar och olika anordningar. Det räcker inte med att själva rörledningen är perfekt om fogar och anslutningar är otäta. Det är mycket värre att hitta sådana här dolda läckagepunkter än droppande vattenklosetter. Det är alltså extremt viktigt att välja tekniska lösningar av högsta kvalitet.

Några råd
• Slarva aldrig någonsin med provtryckning av vattenledningarna oavsett om det gäller nyanläggning eller omläggning.
• Var noga med grundläggningen av ledningarna. Rörelser i marken till följd av sättningar, tjällyftning och dynamisk trafiklast är ofta avgörande för livslängden.
• Se till att all personal har nödvändiga kunskaper i geoteknik och geohydrologi. Här finns stora vinster att hämta.
• Använd data och funktioner i VA-banken för att bestämma ordningsföljden för förnyelse. Rörmaterialet teoretiska livslängd är av underordnad betydelse.

/Kent Alm



2020-04-14